Imorse hände en sak. Jag skulle till tunnelbanan och åka till jobbet, åker ner för rulltrappan och inser att jag missat tåget med mindre än en minut.. Kollar.. 10 min till nästa tåg, jag drar en djuuup suck (!?).
Sätter mig ner, rätt uttråkad och väntar, rullar tummarna.
  En minut kvar, ställer mig vid spåret och fryser, det var frost ute imorse, står där och ser min spegelbild i glaset på andra sidan spåret, står där med min oversize halsduk upp över öronen, axlarna uppdragna och händerna i fickorna, jag ser ut som om det borde vara -20 ute, fast egentligen var det nog nollgradigt. 
  Har jag förvandlats till en bitter Stockholmare? Vad hände med den lugna och varmblodiga Norrlänningen inom mig?! När ska jag börja lägga betoningen på sista stavelsen och börja klaga på kollektivtrafiken?!

När jag ska hem från jobbet ser jag på skärmarna ovanför ingången "Skarpnäck 8 vagnar". "Fan" svär jag tyst och kutar för att sedan inse att jag omöjligt kommer hinna med tåget.
7 veckor har jag bott här nu och utan att ljuga så blir man påverkad av allt omkring en.