I fredags var jag Stina å Nathalie på bio å såg Streetdance 3D, så jag tänkte skriva en lite snabb "recension" här, för att kompensera de inlägg jag missat att skriva tidigare i veckan ;)

I alla fall var det första gången jag såg en 3D film, å jag ska erkänna att jag varit skeptisk innan, men det var sjukt häftigt, en helt annan känsla! 
  Men till filmen då, en sak med dansfilmer är ju den att det kan bli på två sätt; Antingen är det bra skådisar som har fått lära sig dansa för den här rollen, detta resulterar i att det blir rätt tråkigt om man är intresserad av dansen, sen är det andra sättet; sjukt skickliga dansare med noll skådiserfarenhet, vilket är roligt att se om man vill se dansen men när man sen sitter å kollar på filmen hemma spelar man över själva filmen för att bara se dansbitarna, då kan man ju youtubea lika gärna liksom;)
   Streetdance 3D var sjukt bra dansare, möjligtvis att huvudrollen var typ minst bra dansare (men fortfarandebra) men bättre skådis samtidigt som de riktigt grymma dansarna hade väldigt lite repliker vilket gjorde att de inte framstod som lika dåliga skådisar som de säkert egentligen är.
Så jag tyckter det var sjukt bra, men som i alla dansfilmer är storyn densamma, men det är ju det man förväntar sig, en snygg tjej å kille som är bra på att dansa å ska övervinna värsta fördomarna och kanske vara med i en tävling eller en föreställning eller komma in på en skola, kämpar som fan, tränar i regnet, på gatan i garaget; We've seen it all! Men det är ju inte för att få en djup historia, mysterium och tragiska monologer vi väljer att se en dansfilm, eller?!